vad skönt det var när man var liten 

Tänk vad skönt det var när man var liten. Det värsta som kunde hända var om favorit nallen försvann eller om barbiedockan tappade benet. Större bekymmer och problem än så fanns inte med på kartan. Och tänk vad fri man var, inga krav och ingen prestations ångest.  

 

Själv var jag en riktig liten envis och bestämd tjej, som redan då älskade att klä mig i söta klänningar och mixa och matcha med favorit väskan. Jag brukade också sno mammas knallröda läppstift och måla både mina och syrrans läppar. Och jag tyckte själv att jag var en rätt så cool tjej faktiskt, jag tyckte till och med att jag var rätt söt. 

 

Men det var innan omgivningen kommit med sina åsikter och tankar. Innan man fått grepp om alla dessa skönhetsideal, hur man ska se ut och hur man ska bete sig. Det är då man börjar söka efter bekräftelse, få ett klartecken om man är tillräckligt bra eller inte, om man verkligen duger som man är. Och det är då som osäkerheten smyger sig på mer och mer. Vi börjar jämföra oss med andra och man börjar tveka inför de enklaste valen och situationer. Kan jag ha dessa skor på mig? Kan jag verkligen göra så här? Ser jag fet ut i dom här jeansen? Så håller vi på hela tiden. Ifrågasätter och dömer oss själva, nojar oss över så onödiga saker.  

 

Naturligtvis är jag mån om andras godkännande, det är väl alla på sätt och vis. Jag vill ju passa in och bli omtyckt jag också. Men onödiga nojor är inget jag orkar ifrågasätta lika mycket längre som jag t.ex. gjorde i början av sjuan. Herregud vad jag brydde mig om vad alla andras åsikter var då och inte mina egna. Jag kunde inte gå ut utan smink för jag var rädd att folk skulle tycka att jag var ful. Men jag har jobbat upp mitt självförtroende och självklart så frågar jag mina kompisar om deras åsikter. Men det viktigaste för mig nu är hur jag själv mår, mina åsikter och hur jag själv vill ha det. Jag vill bli accepterad för den jag är och ingen annan. 

 

För man måste våga strunta i andras åsikter och klä sig eller göra det man själv vill och tycker om. Det handlar om att lyssna på sig själv och att våga ta på sig den där ur läckra kjolen som ligger gömd längst bak i garderoben, som du tycker är så himla snygg på dig själv, men är rädd att andra inte tycker detsamma. Att våga stå för vad du tycker och tänker om saker och ting. Vem tror du är lyckligast egentligen, den personen som är nöjd med sig själv, eller den personen som inte är nöjd med sig själv och försöker anpassa sig efter andras åsikter? Våga gå din egen väg och fyll den med allt som gör dig glad och som du tycker om. Det är ditt liv och dina val, låt inte någon annan välja åt dig. En bra självkänsla då man inte behöver jämföra sig med andra människor för att känna sig bra. Då man vet att man är duktig och duger för den man är, då man inte är rädd för att misslyckas.  

 

Detta är ju självklart lätt att säga men svårare att genomföra. Så är det ju med allt, men det viktiga är inte vad man säger, det viktiga är vad man gör. 

 Men det är alltid värt ett försök att hitta tillbaka till den där känslan du hade för dig själv när du var liten. Den känslan då du faktiskt är nöjd med dig själv precis som du är.

NEWSLETTER

Jag vill att DU ska vara en del av min clique. Signa upp dig här, jag hör av mig snart! 

Xoxo, Hanna