Läste ett jättebra blogginlägg hos Tyra som handlar om att de flesta bloggare och kändisar bygger upp en bild av att de lever i en dröm-värld fullt av lycka och leenden och där problem är något som inte existerar. Vilket kan bli helt fel då väldigt många unga tjejer faktiskt jämför sina egna liv med den här “perfekta världen” och känner sig misslyckade.

 

Jag började då genast att tänka på min egna blogg och er tjejer som läser min blogg. Och jag har faktiskt fått flera mejl och kommentarer ifrån unga tjejer som skriver att jag verkar ha allt man kan önska sig, att mitt liv verkar perfekt och att jag aldrig verkar ha några problem med någonting. Vilket självklart är FEL FEL FEL. Jag har bara valt att försöka hålla privatliv, privat och visa det bra och roliga som händer i mitt liv för er, på bloggen. Tycker framförallt att det är skönt att lägga allt det dåliga bakom sig och bara fokusera på det roliga här på bloggen. Det är dock viktigt att komma ihåg det tycker jag, för mitt liv är ingen dans på rosor och ingen annans heller.

 

För jag har precis som säkert alla av er gett bort mitt hjärta till någon och fått tillbaka det i tusen bitar, gråtit mig till söms, bråkat med mina föräldrar, försökt klura ut meningen med livet, funderat på vad som händer efter döden, känt mig deppig och upprörd och stressad trots att jag inte har någon orsak att känna mig så. Jag har precis som många andra varit så nervös så att jag varken kan äta eller andas, varit rädd för att dö, legat och reflekterat och funderat över vad som hänt i situationer om jag reagerat annorlunda och skickat iväg det där smset som jag sekunden efter ångrar.

 

Jag har också legat där i sängen och gråtit samtidigt som Whitney Houstons “I will always love you” alldeles för högt strömmar ur högtalarna och jag har också känt mig meningslös, velat somna och aldrig vakna igen, känt den här ensamma och övergivna känslan när man ska sova och saknat honom så att det gör ont. Jag har också fejkat det där fantastiska leendet och låtsats att allt är bra, försökt att inte visa mig svag inför någon som sårat mig, börjat gråta när jag hör låtar som jag har någon speciell koppling till, tagit en omväg till affären bara för att öka chanserna att kunna stöta på personen jag vill träffa, försökt att inte gråta men när någon frågar vad som är fel inte kunnat stoppa tårarna och jag har också varit så arg på någon så att jag skakar.

 

Men jag har även skrattat så mycket så att jag kissat på mig och inte kan andas, sjungit så högt att jag tappat rösten, varit fruktansvärt kär och känt mig så lycklig att jag har lust att skrika det till hela världen. Jag har också låtit telefonen ringa några extra sekunder innan jag svarar för att verka lite upptagen, gråtit för att jag blivit så överväldigad och glad, gått bananas framför spegeln och dansat gärnet till min favoritmusik och somnat i hans trygga famn.

 

& jag har också känt den där pirriga, fantastiska känslan i magen som man får när man åker berg-och-dalbana eller är kär, fått ett gulligt sms och suttit där med världens leende som ett miffo, bett om ursäkt till ett djur för att jag råkat trampa på det HAHA och jag har också tagit superfula kort på mig själv och skrattat så jag dör efteråt för att jag är så ful, varit på en offentlig toalett och glömt låsa dörren (!), pratat med mig själv och sekunden senare insett att det är någon som går bakom mig, låtsats prata i telefon för att mannen som går bakom mig förmodligen kommer försöka råna mig eller något. Jag har också låtsas som att jag fattat ett skämt men sedan 5 minuter efter lite funderingar fattat skämtet på riktigt och både skrattat åt skämtet och åt att jag inte fattade det från början men låtsades som att jag fattade det och jag har också kommit på kodnamn för någon man inte kan nämna högt, stängt dörren och tvingat min hund att umgås med mig, erbjudit någon att smaka på min glass och medans han eller hon funderar hoppas på att den inte vill smaka och JA, YOU GET MY POINT. 

 

Haha, måste även tillägga att jag kände mig sjukt mobbad när jag skrev det här då jag skrattade mig igenom den nedre delen av texten, exempel “Jag har också bett om ursäkt til ett djur som jag trampat på”, haha varför är jag så konstig? 

 

Men kära ni glöm inte bort att det finns ingen som är perfekt och det finns ingen som lever det där perfekta, ulitmata livet. Alla är vi människor med brister och problem och alla har vi känslor och tankar. Och alla är vi faktiskt fantastiska och bra precis som vi är.

 

LOVE TO ALL OF YOU 

NEWSLETTER

Jag vill att DU ska vara en del av min clique. Signa upp dig här, jag hör av mig snart! 

Xoxo, Hanna