Ligger i soffan och äter jordgubbar med en ansiktsmask samtidigt som jag läser två utdrag ur Michaelas bok om att älska. Kan inte sluta tänka på kärlek. Gör det typ hela tiden och har gjort det typ hela tiden den senaste månaden. Varför? Varför tänker man så mycket på killar och kärlek? Jag orkar inte tänka på det. Det tar en massa energi från mig och jag vill inte känna att jag BEHÖVER en pojkvän för det gör jag inte. Jag klarar mig jättebra själv, eller hur? Visst gör man det?

Nej, jag blir verkligen svinirriterad när jag kommer på mig själv att tänka och längta efter någon för jag kan fasen vara lika lycklig själv. Jag ska vara lika lycklig själv. Jag är lika lycklig själv. I vilket fall så är Michaelas bok så himla bra, jag älskar den.