
Har du precis som jag stora drömmar och mål i livet, men inte riktigt vågar ta det där första steget?
Jag har aldrig varit speciellt modig. Jag har snarare varit den lite tillbakadragna, ordningssamma tjejen som var precis som alla andra och gjorde precis som alla andra. Och det var inte förrän min blogg började växa där i slutet av högstadiet som jag började ta för mig lite mer, våga lite mer och vara lite mer. När jag sedan upptäckte att det är fantastiskt roligt att resa och träffa nya människor, så förändrades mycket.
För vet ni vad som händer när man reser och träffar nya människor? Man börjar helt plötsligt förstå att det finns så mycket mer än ens egna lilla stad där man är uppväxt och fortfarande bor kvar. Att vardagsbubblan man lätt hamnar i är ganska tråkig, hur viktigt det är att våga kliva ut från sin comfort zone och framförallt träffa lite nya människor. Att träffa nya människor är nämligen det bästa jag vet. Inte bara för att jag är väldigt nyfiken av mig utan också för att med varje människa man möter så finns det något nytt att lära sig. Och många gånger kan vi också lära oss något om oss själva, där i mötet med andra.
Jag tror livet blir så mycket härligare om man vågar göra något galet lite då och då, testar nya saker, nya platser, nya maträtter och framförallt vågar testa sig på det där man tycker är lite läskigt. Jag tror på att leva så oförutsägbart som möjligt, det blir liksom lite roligare då. För tänk vad tråkigt livet blir om man aldrig vågar sig på något nytt utan alltid tar samma väg till jobbet, gör samma aktiviteter, äter samma mat och reser till samma ställe… Jag vet att det är läskigt att göra något annorlunda. Men jag vet också att mod inte är något man föds med. Mod är något man tränar upp. Och vet ni vad det fantastiska är med att träna upp sitt mod? Att det är roligt!
Om du är missnöjd över din livssituation, vill göra slut med din kille, flytta till ett annat land eller säga upp dig från jobbet, så ska du tänka så här: Antingen kan jag vara kvar i det här trygga där jag vet vad jag har. Eller så kan jag göra det jag faktiskt innerst inne vill, trots att jag inte riktigt vet vad jag kommer att få. Och det är lite så jag försöker tänka med den här eventuella flytten till New York. Att nej – jag vet inte vad jag får och ja – det kan gå åt helvete alltihop. Men tänk om jag missar världens chans, att det blir helt över förväntan, att det blir det absolut bästa beslutet jag någonsin tagit och att jag kanske kommer komma på vad jag vill jobba med. Och just den här tanken kring att jag inte vad som kommer att hända är lite det som gör mig så pirrig inför det här också, att jag liksom inte vet utan att jag helt enkelt måste testa för att se när jag väl är där.
För när jag är 80 och sitter och pratar om livet över ett glas rött i solnedgången på min takterass i något härligt medhalvsland så vill jag inget hellre än att känna att jag gjort det jag velat, uppnått mina mål och framförallt att jag haft roligt på vägen dit. Jag vill kunna skratta åt hur jag skämt ut mig, gjort misstag och valt helt fel dörr när jag varit lite vilse. Hur vill du minnas till liv? Förutsägbart, tryggt och tråkigt eller galet, roligt och annorlunda?
Du kan bo vart du vill i hela världen och du kan åka vart du vill i hela världen. Så varför välja att bara vara här hemma i Sverige och leva hela ditt liv här? Våga ta det där steget för att se något annat och uppleva något annat. För oavsett om du gillade det eller inte så kommer du aldrig, aldrig någonsin ångra att du tog steget och vågade!