Ni kollade väl på SVT Debatt igår där jag var med för att diskutera Sociala Medier och den Australiensiska modellen Essena O’neill? Om ni inte gjorde det så hittar ni avsnittet HÄR. Allt gick himla fort dock så jag hann verkligen inte säga allt jag ville men det var jätteroligt att just jag fick vara med. Skulle absolut vilja vara med någon mer gång. Här kommer en mer utvärderande text till mina tankar och åsikter kring ämnet.

Jag tycker att sociala medier varken är bra eller dåligt. Utan bara ett verktyg man kan använda sig av precis som en bil eller en dator. Ett verktyg man själv väljer om man vill använda på ett bra eller dåligt sätt. Essena O’neill använde det för att hon var osäker och behövde bekräftelse. Jag använder det för att jag tycker det är kul framförallt men också för att jag vill sprida glädje och inspiration. På Instagram försöker jag ha ett fint, härligt flöde. På Snapchat är jag ofta osminkad och visar min vardag och på och bloggen är det lite utav en blandning av båda.

Det som egentligen är skillnad på sociala medier från andra medier är att vem som helst kan bli stor och inflytelserik och attrahera en stor grupp människor. Vilket enligt mig är skitcoolt! Speciellt eftersom att majoriteten av dessa inflytelserika konton drivs av unga tjejer som helt och håller själva väljer vad de faktiskt vill lägga upp! Jag menar hur ballt är inte det egentligen?

Jag förstår inte vad det är som är så fake med att lägga upp en härlig bild på sig själv med sina kompisar trots att man tog om den 10 gånger? Eller en selfie där man känner sig riktigt snygg och sminket känns perfekt och man har på sig sin favorittröja? Det är ju kul att lägga upp bilder som man själv tycker är fina, bilder som får en själv att känna sig fin. Det som blir fel här är när anledningen till att du lägger upp bilder är för att du vill ha bekräftelse genom mer likes eller för andra ska gilla dig. Vilket var precis det Essena gjorde. Med det sagt betyder det inte att vi andra som är stora på sociala medier värderar likes och followers allra högst i våra liv. Jag vill ju exempelvis bara inspirera med fina bilder på b.la. fantastiska platser runt om i världen, saker jag älskar och för att visa hur långt en helt vanlig tjej precis som jag faktiskt kan gå. Att generalisera alla stora sociala medier profiler känns så orättvist när det här egentligen bara handlar om Essenas ohälsosamma relation till sociala medier. Det som är fake i hela den här karusellen är ju Essena själv eftersom att hon visat upp ett liv på Instagram som inte alls stämt överens med hennes eget. Hennes problem har ju med och göra att hon inte kunde separera hennes ”Instagram fake liv” mot hennes riktiga liv. Medans jag faktiskt klarar av den balansen! Hon skapat en stor diskussion dock vilket alltid är viktigt och bra.

Precis som Cimon sa i progammet så är det säkert många av oss som inte hade haft sociala medier om ”like knappen” inte funnits. Men för mig känns det rätt självklart att jag blir glad när jag får extra många likes på en bild eller ovanligt många kommentarer på ett blogginlägg? Då jag jobbar med det här. Det är ju på samma sätt som att jag skulle jobba på Ica och min chef skulle säga att jag gjort ett fantastiskt jobb. Jag bryr ju mig om mina följare och jag bryr mig också om deras åsikter. Så självklart blir jag glad när en bild får extra många likes och jag lyckats med mitt jobb. Till skillnad från Essena dock så är inte likes och followers de enda som gör mig glad och som får mig att må bra här i livet och då tror jag att jag pratar för de flesta andra sociala medier profiler också.

Sociala medier är en business. But not an ugly business. Det är en rätt hård business många gånger för tro mig, det är mycket och göra, mycket mer än ni tror. Att jobba med sociala medier är inte ett jobb för alla. Det är inte ett 9-5 jobb. Vårt liv handlar konstant om att vara uppdaterade och kreativa, och jag fattar att inte alla klarar av det. Då det verkligen är så mycket mer jobb än alla tror, för även om man inte jobbar så har man fortfarande jobb i huvudet då det är svårt att stänga av. Och ja, jag är ofta stressad och önskar att jag kunde stänga av min telefon i en hel vecka utan att behöva bry mig. MEN precis som med alla jobb så finns det både för- och nackdelar. Och eftersom det här är vad jag vill göra just nu så tar jag att det är lite stressigt ibland. För jag skulle inte byta bort det mot något i hela världen, då jag älskar att göra det här. Ja, jag älskar verkligen sociala medier och what comes with it och skulle gjort det här oavsett om jag fick betalt eller inte.

Det tråkiga i det här dock är att det säkert finns tjejer och killar där ute som får ångest och känner sig otillräckliga av att följa mig, eller Ellen och Cimon på sociala medier. Vilket är jättesynd då jag bara hoppas att man ska finna motivation och inspiration i det jag lägger upp. Whats keep me going dock är att jag vet att majoriteten av mina följare blir glada, inspirerande och motiverade av min blogg, min Instagram och min podcast. Sociala medier för mig är verkligen bara något fascinerande och kul. Jag menar, jag har ju till och med träffat några av mina närmaste vänner genom sociala medier. Är det fake? Nej! Alla som använder sociala medier är inte fake, allt vi lägger upp är inte fake. Men självklart kan man försköna och förfina saker. Vilket jag ändå tycker är okej då alla kanske inte vill dela med sig av sin vardagligaste vardag. Och det är väl det som är det härliga med sociala medier, att man liksom väljer själv vad man vill skriva om och vilka bilder man vill posta. Många vill liksom bara dela med sig av sina bästa/ trevligaste stunder av sitt liv och det tycker jag man ska få göra. För jag förstår att alla inte vill fläka ut hela sitt liv precis som mig, och dela med sig av sina djupaste tankar, problem eller en närbild på deras rumpa. Vilket är helt okej.

Man måste sluta ta så allvarligt på allt hela tiden och också sluta lägga så sort ansvar på oss som ses som förebilder för yngre. Självklart så ser jag ett ansvar i att jag har så många följare och jag vet att jag är en grym förebild på många plan. Men samtidigt så tycker jag verkligen att det ofta läggs alldeles för stort ansvar på mig, jag menar herregud, jag är 21 år gammal, jag har inte svar på allt, jag är inte perfekt och jag kan inte heller vara en perfekt förebild som har svar på allt och gör allt felfritt.

Vad tycker ni om hela den här diskussionen? Vore så intressant och viktigt för mig att få ta del av.