Veckans fråga:
Hej Hanna! Det är så att jag snart ska åka till USA och jobbar som au pair i minst ett år. Jag har en pojkvän här hemma sen 3 år tillbaka och vet inte riktigt hur jag ska göra. Han är såååå stöttande till att jag ska åka, han gör verkligen allt för att det ska kännas bra för mig. Men jag vet inte om vi borde fortsätta va tillsammans när jag åker? Jag är verkligen kär och ser en framtid med honom, han är min absolut bästa vän och min pojkvän. Men jag vet inte hur det skulle funka att vara ifrån varandra så länge? Att jag inte ska åka är inte ett alternativ då jag drömt om att åka så länge. Men vad tror du, är det värt att försöka sig på ett långdistansförhållande? Jag tänker om vi skulle göra slut när jag är där, det skulle bli så jobbigt för mig när jag är själv på ett sätt.. Ja alltså jag vet verkligen inte hur detta ska sluta, men ser verkligen fram emot att åka liksom.
Hej hjärtat!!
För det första, wow vad modig du är. Du är så modig och så stark som valt att ta det här beslutet att följa dina drömmar trots att ditt förhållande hamnar i mellan. Det är inte många som vågar det och det beundrar jag dig jättemycket för.
Jag förstår precis er situation, tro mig. Jag var dödsförälskad, alltså dödsförälskad i en kille jag var tillsammans med. Han var allt för mig och en dag, precis som dig, bestämde han sig också för att han skulle åka till USA i minst 1 år för att plugga. Jag försökte vara stöttande men tyckte det var jättejobbigt eftersom att han var den enda i min ögon och jag var livrädd för att förlora honom. Därför fanns det inget annat för mig än att testa distansförhållande-grejen, men han ville avsluta det. Inte för att han inte var kär i mig eller inte såg en framtid med mig utan för att han kände att det kommer bli för jobbigt känslomässigt, vilket jag idag, 3 år senare verkligen förstår. Där och då trodde jag att han gjorde det för att han ville ”leva ut i USA” men i efterhand har jag förstått att han faktiskt inte heller ville göra slut med mig utan att han tog det där beslutet för att vi båda skulle få chansen att utvecklas på egen hand. Vi har pratat mycket om det efteråt då vi idag fortfarande är nära vänner och både är helt övertygade om att det var det bästa beslutet för oss.
En annan sak som jag är helt övertygad om är att om ni är menade för varandra så kommer ni hitta tillbaka till varandra när du kommer hem eller senare i livet. Men samtidigt så kanske ni borde testa? För om man aldrig testar så vet man ju inte? Jag kan bara säga att jag är glad att jag och han gjorde slut eftersom att det visade sig bli en otroligt viktig resa för mig som jag behövde göra utan honom. Så mycket som jag har lärt mig om mig själv sedan dess alltså… Det kanske jag hade lärt mig om vi hade fortsatt vara tillsammans också, jag vet inte. Jag vet bara att jag är glad över det beslutet vi tog där och då nu i efterhand trots att det typ var det jobbigaste jag någonsin tagit.
Det här är en jättesvår fråga och ett jättesvårt beslut men jag tycker att du ska försöka ta reda på vad som känns rätt i hjärtat och lyssna på det. Om ni vill klara ett distansförhållande så kommer ni göra det också. Det är bara ett år och det kommer få fortare än du tror, speciellt för dig som ska åka iväg. Men man bör också vara medveten om att du most likely kommer utvecklas tre-fyra gånger så mycket mer som människa där borta i USA än vad din kille kommer göra om han är kvar hemma i Sverige, i vardagen ni har tillsammans idag. Man lär sig så otroligt mycket om både sig och själv och livet när man åker iväg på en sådan där resa.
Gud, nu känns det som att jag verkligen predikar för att ni ska göra slut. Men jag vet bara vilken otroligt viktig resa det blev för mig. Lycka till, och glöm inte att oavsett vad ni bestämmer er för att göra så kommer det bli bra i slutändan. Så viktigt att alltid ha det i åtanke. Jag tycker verkligen inte att man ska ta livet på för stort allvar. Kram på dig och alla er andra där ute i samma situation, jag vet hur det känns ?