Under dagarna jag varit här i L.A. har jag tänkt mycket på mina vänner och att jag skulle vilja skriva ett inlägg för att hylla dem men för att ni ska förstå så behöver jag först förklara för er hur trött jag är på andra människor som ska kalla sig vänner, som hela tiden har det där behovet av att säga vad dom tycker och tänker om precis ALLT.

Missförstå mig rätt. Jag älskar frispråkiga människor som är ärliga och säger vad de tycker och tänker, men har man inte bett om någons åsikt så är det varken charmigt eller okej att fläka ur sig vad som helst till vem som helst, för det kan faktiskt göra andra människor ledsna. Jag säger inte att man inte ska tycka och tänka – för alla har vi åsikter och alla ska vi ha en åsikt, men jag är ledsen, folk vill inte veta just DIN åsikt om EXAKT allt – du är faktiskt inte så viktig..

Två exempel:

Du har köpt en ny tröja som du känner sig skitsnygg i och visar upp den för din kompis: Haha, men va? Hur tänkte du när du köpte den där? Du passar ju inte ens i rött.  

Kompisen hälsar på hemma hos dig: Men gud Hanna, dina gardiner köpte du dom på Willys eller? Och tapeten i badrummet – du måste tapetsera om. Sen tycker jag inte heller om lampan i fönstret, det skulle passat så mycket bättre med en blomma där.

Många av er kanske inte skulle bry er ett dugg om er vän kommenterade dig och ditt hem på det här sättet men jag skulle bli ledsen och jag skulle känna mig ”mindre” och nertryckt av min s.k. kompis. Många gånger tror jag däremot inte att de här människorna vet om att de sårar och trycker ner en när de säger så här, eftersom att de i deras värld endast ”är ärliga med vad de känner och tycker” som om de skulle vara någon ursäkt att bete sig illa och säga sårande saker till folk… Håller ni inte med?

Ett tag trodde jag det var så det alltid skulle vara. Att  det var så viktigt för alla utom jag själv att lägga små elaka kommentarer hela tiden…

Men så en dag träffade jag dom där människorna som jag såg upp till istället och efter den dagen så har jag insett hur viktigt det är att se upp till sina vänner. För du blir som du umgås och vill du bli en bättre människa och jobba med dina svagheter så måste ju det bästa sättet vara att umgås med rätt personer. Idag ser jag verkligen upp till alla mina närmsta vänner på ett eller annat sätt. Någon är så himla bra på att förhandla, den andra dömer aldrig andra människor, den tredje är så otroligt vis och klok och den fjärde skulle aldrig ens göra en fluga förnäm.

Det finns faktiskt vänner och människor som inte har behov av att trycka ner andra för att själva må bra. Och till dess att man inte är så stark och trygg i sig själv att andras negativa kommentarer inte längre påverkar en, så ska man välja sina vänner noga. Satsa på de kretsarna där du känner sig mest bekväm och de vännerna som ger dig energi och uppmuntrar dig att satsa på dina drömmar. Det är viktigare än ni tror.

Så tack till mina vänner för att ni gör mig till en bättre människa och för att ni har så fina egenskaper och personligheter som jag ser upp till. Ni vet vilka ni är <3