Kvällens middag

Kom precis hem ifrån en chark och rödvinskväll med Anna på Cafe Créme. Vi skvallrade om allt som hänt i helgen och sen började vi prata mer på djupet varpå Anna sa ”Fasen Hanna, du är så himla klok – du verkar bara inte veta om det själv”. 

Jag blev så himla glad över att hon sa det till mig. För ofta känns det verkligen inte som att folk ser mig på riktigt och som att jag uppfattas som en ung, oerfaren, ytlig, glad tjej som bara lever ett roligt, bubbligt liv.

Vi pratade också om att jag alltid sett mig själv som en öppen bok och en person som är lätt att komma nära, men ju mer jag tänker på desto mer inser jag ju att jag inte alls är lätt att komma tätt inpå. Det är konstigt det där. Visst?