Vaknade alldeles för tidigt imorse vilket resulterade i att jag låg och tänkte mycket på saker som, vart jag är i livet, vilka människor som står mig nära, saker som betyder mycket för mig och vad jag känner att jag saknar och skulle vilja ha mer av. Samtidigt som jag låg och tänkte på allt detta så insåg jag att ”Oj, jag minns inte ens senast som jag låg och funderade över sådana här saker eller senast jag funderade över något alls”.
Där och då slog det mig ännu en gång att jag måste varva ner oftare, att jag trots att det tar emot inte får stressa upp mig över allt jag vill göra och hur jag ska hinna med. Men även fast jag vet detta, så har jag så svårt att göra något åt det. Så svårt att ta den där lediga helgen eller lediga dagen. Det är beroendeframkallande det där, att hela tiden jagar nya äventyr. Men samtidigt så älskar jag ju det.
Däremot så tror jag snarare att man blir olyckligare än lyckligare av att hela tiden tänka att man måste göra X, bli mer Y och åstadkomma Z för att SEN bli lycklig. Byggstenarna för ett lycklig liv är väl ändå det man gör och upplever här och nu. Och man kan ju inte hela tiden leva livet efter att längta efter saker. Man har bara ett liv, tillbringa det inte efter att ständigt jaga efter något som är bättre – uppskatta de ögonblicken som gör dig lycklig idag, för de finns där bara man tar sig tiden att stanna upp och se efter.