Straxt innan operationen…

Gud jag kan knappt fatta att det är gjort nu. Att det är över, att jag klarade det och att det inte var så farligt. Timmarna innan var förjävliga dock, jag ville bara gråta. Bara, bara gråta. Och när jag kom in i operationsrummet ska vi ju inte prata om hur nervös jag blev, det såg ju exakt ut som på tv, som på Grey’s Anatomy med en massa avancerade prylar och maskiner.

När jag sedan la mig på britsen gjorde jag allt för att försöka hålla tårarna tillbaka. Jag kände mig så liten och sårbar. Men jag försökte tänka positivt, tänka på något roligt och straxt därefter gav narkosläkaren mig en sån där mask som jag skulle andas i. Några andetag senare sa dem åt mig att jag snart skulle somna “det kommer inte hända” tänkte jag, “känner mig inte ens trött”. Men jag somnade och det nästa jag minns är hur de bär över mig på en annan brits varpå jag börjar skratta och säger “oj, det där var jag inte beredd på”.

Efter operationen när jag fick klä på mig…

Uppvaknandet gick jättebra och jag mådde inte dåligt alls utan kände mig bara lite sömning och chockad och allt jag ville efter operationen var också att bara gråta. Glädjetårar givetvis för att det hade gått så bra och att jag mådde bra. Men inte vågade jag gråta då heller, vet inte varför men skämdes liksom.

Låg kvar på uppvaknandet i 2 timmar varpå jag fick lite macka och yoghurt och sen fick jag klä på mig och sitta och vänta på min läkare i ytterligare någon timme för att prata lite med henne, innan jag fick åka hem. Vi tog bort 340 ml på varje bröst, vilket tydligen är ganska lite men skillnad märker jag redan nu trots att bysten både är svullen och har massa bandage runt sig.

Hemma några timmar efter operationen…

När mamma kom och hämtade mig bara släppte allt och så grät jag hela bilresan hem. Hon blev jätte orolig eftersom att jag knappt fick fram något ord, men jag var ju bara lättad och glad och ville bara få ut den där gråten som hade suttit uppe i halsen hela morgonen.

Jag känner mig lite svag men mår väldigt bra i övrigt. Har också varit väldigt trött och har haft svårt att koncentrera mig men förutom det så är allt jättebra och det är jag så himla glad för. Några av er som har gjort samma operationen har ju berättat väldigt mycket värre historier.

Just nu…

Så här ser det ut här hemma hos mamma och pappa. Bysten känns väldigt öm och stel och den största utmaningen just nu är att jag hela tiden måste påminna mig själv om att jag måste ta det lugnt och vara försiktig för det känns ju som att jag skulle kunna klara av ett marklyft redan imorgon men det är ju de smärtstillande medicinerna som lurar mig.

Gud, kan inte ens förklara hur tacksam jag är för att jag mår bra och inte är illamående eller liknande. Det var nog min största rädsla, att liksom må dåligt efter operationen och att känna mig så svag att jag knappt kunde göra något själv.

Nu ska jag försöka sova lite, vi får se hur det går.

NEWSLETTER

Jag vill att DU ska vara en del av min clique. Signa upp dig här, jag hör av mig snart! 

Xoxo, Hanna