Den drömmiga rosa jackan hittar ni här (klick!)

JAG RÄCKER INTE TILL OCH JAG ORKAR INTE KÄNNA SÅ LÄNGRE. Igår när jag kom hem ifrån Mollys lanseringsevent (mer om det snart) så brast det. Jag har känt de senaste veckorna att jag har fått tillbaka mycket av min energi, mitt go och mitt härliga jag. Men igår så blev det bara för mycket igen…. Varför är det så svårt att hitta den där rätta balansen mellan jobb, träning, vänner, familj och egentid? Jag hinner ju inte ens tänka och refkletera på hur jag tycker att dagen har varit längre. Och hur kan min to do list alltid vara så lång att jag inte vet vart jag ska börja?

Tack livet för mina föräldrar säger jag. Fick ringa dem igår och be om hjälp, så de sa åt mig att lämna över allt ansvar kring lägenheten på dem, för jag har jättemycket att köpa och fixa med i den också fortfarande. Så nu ska de köpa en tv, tvättmaskin, el-uttag, köksmaskiner osv och fixa i ordning till jag kommer tillbaka från New York. Gud, vad hade jag gjort utan dem?

Nä, jag måste verkligen göra ett till tappert försök här. För det är inte kul att vara vännen som måste avboka lite för ofta, ligga efter på mejlen, glömma bort saker, möten och jobb och hela tiden känna att man skjuter upp beslut för att man inte hinner sätta sig ner och gå igenom saker och ting ordentligt.

Allt det här grundar ju sig i min prestationsångest, att jag har svårt att tacka nej och min idé om att allt jag gör ska vara perfekt. Jag vet ju det. Men jag vet inte heller hur jag ska kunna sänka kraven. Hur nöjer man sig med att shit, den här veckan så hann jag bara träna 2 gånger eller Hanna det är okej att det bara blev en halvtaskig bild till Instagram…