Så fort någon börjar prata om yoga så känns det alltid som att det inte är min grej. Som att sånna rastlösa och rätt upptagna själar som jag själv varken kan eller har tid att lägga 1,5 timme på att yoga. Men varje gång jag testar det så gillar jag ju det och tycker att det är värt varenda minut eftersom att jag ändå slappnar av på ett sätt jag sällan annars brukar göra. För även om tankarna gärna svävar iväg när man ligger där på mattan och ska försöka fokusera på andningen så är ju det bättre avkoppling för hjärnan och själen än om jag kopplar av framför en serie (som jag brukar göra).

Och som jag som hastigast nämnde igår så var jag ju på yin yoga igår med min mamma och min faster. Det var jättehärligt och är en av de lugnaste yoga-formerna som finns. Därför är det mycket fokus på andning och att hålla en och samma position i flera minuter så att man verkligen stretchar sitt inre.

Det bästa med gårdagens yoga var nästan braskaminen som var precis bakom mig och mamma. Det var så skönt med den värmen samtidigt som man yogade och jag kände verkligen att jag kunde slappna av mer just pga det. Värme är någonstans avkoppling för mig.

Men trots att jag tyckte det var super avkopplande och jättehärligt så har jag ju svårt att tro att jag kommer att fortsätta med yogan. Men jag måste nästan gå fler gånger för jag trodde ju verkligen inte att boxningen heller skulle vara något för mig och nu är jag ju som frälst. Så jag tror att jag behöver ge det här med yoga några fler chanser faktiskt. Jag menar om det är så många som tycker om det så måste det ju vara något som jag har missat.