Det var nyårsafton och jag bestämde mig för att ge honom en chans till. Jag visste att jag inte borde men jag kände mig tvungen. Så jag började skriva. Suddade ut och skrev om. Frågade min kompis om råd. Och så skickade jag. Det skrek till i magen och jag gömde huvudet i mina händer. Det är en skräckblandad förtjusning i den där känslan när man skickar iväg det där jäkla smset. Är det inte? För samtidigt som det känns jobbigt så känns det ju också så bra. Fan, jag har skickat det nu…

Sedan väntade jag och varje gång telefonen plingade till rusade jag fram till den i hopp om att hans namn skulle stå på displayen. Men jag blev lika besviken varje gång.

Någon timme senare åkte iväg på fördrink hos några tjejkompisar och varje gång jag följde med mina vänner ut för att göra dem sällskap medan de rökte lämnade jag telefonen inne i köket så att jag skulle slippa gå in på vår konversation var och varannan minut för att gå igenom vår dialog om och om igen. Men precis som tidigare så stod hans namn fortfarande inte på displayen när jag kom tillbaka. Han kanske inte hade sett det än. Det var ju ändå nyårsafton.

Vi åt middag, lekte lekar och körde beerpongturnering. Klockan började närma sig tolvslaget och jag hade fortfarande inte hört något ifrån honom. Så jag började räkna. Det hade gått 6 timmar. 6 timmar av tystnad. 6 timmar av besvikelse och 6 timmar av förnedring. Det var dags att sluta bortförklara honom ännu en gång. Ingen lämnar ifrån sig sin telefon i 6 timmar. Och speciellt inte han.

När det var tre minuter kvar av året och jag stod ute på verandan i min stora varma pälsjacka och hade tagit första klunken av champagne så raderade jag hans nummer och tog bort konversationen jag läst om och om igen tusen gånger om. Sedan den kalla 31e december kvällen har jag inte lagt en enda tanke på honom på det sättet igen. Jag hade ju lovat mig själv att det här var hans sista chans. Och jag vägrade gå in i det nya året och låta honom förstöra det för mig. Trots att det krävdes en förstörd nyårsafton för att förstå det så är jag så jävla stolt över mig själv för att jag inte lät honom förstöra en till.

Gott nytt år mina älskade läsare. Låt 2019 bli ditt år. Ta vara på möjligheterna universum ger dig. Våga hitta kärleken. Ta hand om er kropp och ert välmående. Försök se det positiva i det som händer dig och var snäll mot dig själv och mot dina medmänniskor. 

NEWSLETTER

Jag vill att DU ska vara en del av min clique. Signa upp dig här, jag hör av mig snart! 

Xoxo, Hanna