Fick en fråga häromdagen som jag tänkte att jag borde svara på i ett inlägg eftersom att den både ligger mig varmt om hjärtat men också känns väldigt aktuell eftersom att jag drar till NYC i tre månader om tre veckor.

Fråga: Hur hanterar du separationsångest? Eller ”FOMO” (Fear of missing out)? Alltså att lämna hem, jobb, vänner och familj och veta att man kommer missa saker osv. Samtidigt som man inte vet om det kommer bli bra dit man flyttar. Jag vill egentligen bo utomlands en eller flera perioder men vågar inte…det känns som en sån gamble..! Har flyttat förut och det blev skit så är också liksom rädd sen dess..

Svar: Oj, jag ser helt tvärtom på saken. Att dem som är kvar hemma och har varit kvar hemma hela sitt liv ARE MISSING OUT. Att det är dom som missar möjligheterna, äventyret och spänningen att flytta utomlands. Att det är dom som inte lever livet till sin fullaste potential och att det är dom som missar så mycket roligt som jag får vara med om. Varje gång jag har varit iväg en längre period, min flytt till Australien, barnflicka-tiden i Dubai, månaderna i LA… så har allt varit detsamma när jag kommit tillbaka. Allt har känts som vanligt och det jag har gjort och varit med om på andra sidan jorden har känts som en dröm.

Sen är vi alla olika. Vissa är mer hemmakära och tycker att det läskigaste man kan göra är att vara borta ifrån sin trygghet och sin familj. Och andra är som jag – har inga problem överhuvudtaget att lämna vänner och familj bakom sig en stund för att testa sina vingar.

Vad är det värsta som kan hända om du flyttar utomlands i ett år? Vad är jobbigt att missa på hemmaplan? Att bästisen skaffar kille eller att syrran blir gravid? Du måste ju leva ditt liv. Göra det du vill göra. Och lita på din magkänsla och dina val.

Det roliga med FOMO är däremot att det oftast inte ens grundar sig i att du gör något du önskar du var med på. För många gånger när man ligger där ensam framför tv:n och känner att det inte var den typen av fredagskväll man hade hoppats på så hade man ju ändå inte svirat om till en partyblåsa och kastat sig i en taxi om vännerna ringde och bad en komma till festen dom är på. Men ändå känner man FOMO. Varför? Jo man är rädd för att andra människor gör mer intressanta saker, har fler vänner och lever ett bättre liv än en själv och för att man känner sig osäker på om man gjort rätt val eller inte genom att stanna hemma.

Jag kan dock ärligt talat säga att jag inte känner av FOMO särskilt ofta längre – men det är endast för att jag bestämt mig för att jag måste lita på min magkänsla och mina val. Och för att jag vet med mig att jag ändå inte kommer ha kul om jag inte är på humör eller känner mig taggad på den där utekvällen eller resan. Utan vet med mig redan innan att jag troligtvis kommer känna mig stressad eller låg för att magkänslan faktiskt sagt att jag ej bör tacka ja.

Med det sagt, sluta jämföra dig och ditt liv med andras. Fokusera på dig själv. Vad du vill och vad du drömmer om. Du är huvudpersonen i ditt liv. Du är den viktigaste personen i ditt liv och du kan inte förlita dig på andra ska skapa dig ditt drömliv. Det kan du bara göra själv.