Har fått otroligt mycket frågor på senaste kring om jag tycker det är jobbigt att vara singel när de flesta av mina nära vänner har förhållanden och nu barn och kände bara ”Är det många där ute som faktiskt mår dåligt över det här?”…. Jag pratade vidare med några av tjejerna som skrev till mig och insåg att den här ständiga hetsen jag många gånger kan känna när det kommer till killar och förhållanden inte är något jag är ensam om.
Varför är du som är så härlig, framgångsrik och snygg singel? Det måste väl stå killar på kö efter dig? Varför är det så svårt för dig att hitta någon? Inte så konstigt att Frida lever ensam, så självupptagen som hon är. Och Jakob, han har ju alltid varit speciell, säkert osäker på sin sexualitet. Kanske är han bög?
Singellivet uppfattas väldigt sällan som något man valt själv, utan ses alltid som ett beklagligt resultat av att man inte har blivit vald av någon. Och det dolda budskapet med det här är att en parrelationen är det optimala som de desperata singlarna självklart strävar emot. Man letar liksom gärna fel och tänker att det är något fel på någon för att han eller hon är just singel. Man tänker också alla singlar egentligen strävar efter att hitta någon att vara med. Att det enda är ett desperat letande efter någon att dela livet med.
Ibland kan jag faktiskt erkänna att jag känt mig otillräcklig och dålig för att jag inte har en partner. VILKET ÄR HELT SJUKT. För det är allt annat än vad jag borde känna. Att varken jag eller du som läser det här och också är singel, inte är i ett förhållande och inte har varit på fler år, eller kanske någonsin, har ingenting att göra med hur vi är som personer. Utan det kan väl för fan handla om vad som helst…
- Du kanske inte vill ha ett förhållande
- Du behöver jobba på dig själv
- Du har träffat fel killar, eller kanske rätt, fast vid fel tillfällen.
- Du vill inte leva med någon annan (det förstår jag inte hur man inte skulle kunna vilja dock haha, men ni fattar)
Det gör mig så jävla ledsen att jag ibland låter mig själv känna mig just otillräcklig och dålig pga att jag inte är i ett förhållande. För vem bestämmer att det mindre bra att leva ensam än i ett förhållande? Tänk om vi lever i en lögn och att alla vore lyckligare om de levde själva? Haha okej, nu tror jag inte det. Men ni fattar.
Summan av kardemumman är inte att jag föralltid vill vara singel, för det vill jag inte. Jag vill absolut träffa någon som jag kan dela allt med. Någon som det pirrar i magen för så mycket att jag går sönder. Någon som jag kan starta min egen familj med och någon som jag inte vill leva utan. Men summan av kardemumman är att bara för att jag är singel och har varit i några år betyder det inte att jag är en olycklig själ, att det är något fel med mig eller att jag tänder på tjejer? Kan jag bara få vara singel och leva själv utan att det läggs någon som helst värdering i det? Jag mår underbart. Jag älskar mitt liv och jag har aldrig varit självständigare (trots att min mamma kommer hem till mig och tvättar mina kläder varannan vecka) hahaha, jag vet, jag skäms…….. Men ja ni förstår vad jag menar.
Sluta kolla på singlar med ledsna ögon och undra vad det är som är fel.
Det är egentligen bara det jag vill säga.