Har packat ihop livet igen för att åka tillbaka till New York och just nu är det faktiskt med lite blandade känslor konstigt nog. Men tror det är för att jag haft det så mysigt med alla mina vänner och familj och för att det har känts så tryggt att vara hemma med alla nära runt omkring mig. Jag skulle faktiskt inte rekommendera någon att åka hem under ett utbytesår eller liknande. För det har liksom blivit som en paus mitt i det man varit uppe i på andra sidan atlanten och snabbt känns det till och med nästan som att det inte ens har hänt, som att allt varit en dröm, eftersom att livet är precis sig likt när man kommer hem.

Kanske lät luddigt men jag tror att ni förstår vad jag menar. Därför känns det lite vemodigt nu när jag behöver samla på mig lite mod igen för att åka tillbaka till en stad och en lägenhet där allt inte riktigt känns som hemma. Men det kommer bli bra. Jag är ju kär i New York. I pulsen. Människorna. Central Park. Vem vet, det kommer kanske kännas som att jag kommer hem när jag landar på JFK. Jag har ju trots allt hela veckan sagt att: ”Jag åker hem igen på fredag”…