Jag har försökt vara stark och positiv de senaste dagarna. Men imorse när min mamma frågade mig när vi skulle åka så brast det. Det gick liksom inte att hålla uppe den lilla muren jag byggt upp längre. Och jag insåg nog egentligen ganska snabbt att jag absolut inte ”bara kan släppa det här” den här gången. För den här gången känns det inte som att det kommer gå över så enkelt…. Som ni vet har jag ju besök här i New York just nu också vilket nästan gjort det hela ännu värre eftersom jag istället för att svara på konstruktiv kritik bara har borstat bort den och försökt glömma det så att jag skulle slippa dra ner stämningen och vara ledsen när min mamma och Bonnie åkt hela vägen hit för att umgås med mig. Men efter att jag bröt ihop imorse så kände jag att det nog är bäst att stanna kvar inne på hotellrummet själv i någon timme eller två så att jag kan få skriva av mig och sedan försöka se framåt.
Jag har gått runt med en stor klump i magen de senaste dagarna. Försökt uppdatera mina sociala medier någorlunda, precis som normalt och försökt att tänka att detta kommer att gå över. Men eftersom att liknande saker och ting har blåsts upp tidigare ifrån dumma uttalanden jag råkat säga och inte tänkt mig riktigt så noga för så känns det som att många kände att det här var droppen. Och att detta var min sista chans. Och ska jag vara ärlig så känner jag varken för att podda eller jobba med Instagram längre så som det känns just nu i stundens hetta. Det verkar liksom inte som att det finns rum för mig att göra fler misstag. Och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av att gå runt och försöka vara en perfekt person när jag är allt annat än det.
Många gånger tror jag att vi människor glömmer bort att alla inte kommer ifrån samma bakgrund och har samma erfarenheter som en själv. Jag vet i varje fall att jag gör det trots att jag alltid försöker sätta mig in i andras situationer och alltid är öppen för diskussion och för att lära mig något.
Ibland glömmer jag till och med bort vart jag kommer ifrån. Att jag faktiskt bara är en helt vanlig 25 årig tjej som startade en blogg för över 10 år sedan för att skriva om mitt liv på internet istället för i en dagbok. Att jag växte upp i en liten stad, med stora drömmar och att jag inte hade någon som helst aning om att jag skulle komma att tjäna pengar på min hobby, få över 200 000 följare på Instagram, starta eget bolag och bli någon andra unga tjejer skulle komma att se upp till. I mitt bolag är det bara jag och har alltid varit. Och jag har helt enkelt fått lära genom att göra och många gånger har jag önskat att jag hade haft någon vid min sida som jag kunnat luta mig mot och få vägledning av. Någon som hade svar på allt det där jag undrade över och som visste vad nästa steg var.
Jag tänker sällan på hur många följare jag har på min Instagram, för under alla åren jag har jobbat med det här så har jag gjort det för att jag tycker att det är kul och för att det verkar uppskattas av så många, inte för att försöka påverka någon annan eller få någon att tycka eller tänka annorlunda. Det är nämligen lite så jag är uppväxt. Sköt ditt och skit i andra ni vet. Frågor som: Hur kommer det här inlägget att influera andra? Och hur kan jag använda min plattform för att göra skillnad? Är med andra ord frågor som jag inte allt för ofta funderar kring. Jag har alltid bara kört på och gjort det jag tyckt varit kul och det som inspirerat mig.
Men på senare år så har ändå dom här frågorna dykt upp allt oftare och oftare. Speciellt efter hatstormarna som jag har fått där jag verkligen fått rannsaka mig själv och börja om från början. För självklart borde jag precis som många andra också använda min plattform till viktigare saker än inspiration för vart du ska resa härnäst. Men hur och vad jag vill göra för att påverka andra vet jag faktiskt inte än, så missförstå mig rätt nu, men man kanske inte ska följa mig om man vill lära sig mer om frågor som rör t.ex. politik, religion och miljö. För dessa är saker kan jag inte något om. Och bara för att jag är Influenser med många följare så behöver jag inte kunna det heller. På mina plattformar så är det kanske är bättre att jag fokuserar på det jag är bra på, så som att tex hjälpa er att våga ta steget mot det där ni drömmer om. Peppa och inspirera er till att bli your best self, vare sig det handlar om vart ni ska gå och käka middag i Paris eller hur ni ska komma över er otrogna ex-pojkvän. Det kanske är bättre att mitt konto är ett konto där man går in om känner sig lite nere eller behöver lite inspiration. Och att ni följer andra konton för att lära er mer om miljön eller hur man ska komma över kroppskomplex. För där kommer jag inte kunna bidra med så mycket eftersom att jag inte är erfaren eller kan något om saken.
Vad tror ni? Kan jag vara er reseguide till olika resmål om ni som jag, gillar att dricka vin med tjejkompisen och hänga på härliga restauranger och beach-clubs? Kan jag vara er peppiga vän som kan hjälpa er att vända ert mindset till ett mer positivt sådant istället för att gå runt och vara negativ och klanka ner på sig själv om något inte går vägen? Och kan jag vara kompisen vars skratt smittar av sig trots att man har en dålig dag? Jag hoppas verkligen det.
Jag vet ärligt talat inte vart jag vill komma med det här. Det enda jag vet är att jag behöver er mer än någonsin, ni som faktiskt följer mig och har följt mig och att jag behöver ta en paus från mina sociala medier ett tag nu för att ladda om och försöka fokusera.
OBS! Vill bara poängtera ännu en gång att jag verkligen tagit åt mig av all kritik, ber om ursäkt till alla som tagit illa upp och att jag hädanefter inte kommer uttala mig om situationer jag inte själv upplevt eller är insatt i. Att jag vet att det blivit fel och att jag hädanefter kommer försöka tänka en extra gång.
Vi hörs snart <3