I måndags var jag på basket. Det var så faktiskt sjukt roligt att titta på. Basket är väl ändå USAs största sport efter football. Matchen spelades i Brooklyn då det var Brooklyn Jets som spelade och det var precis som man ser på film med cheerleaders, underhållning i pauserna, tävlingar etc. Och det slog mig också hur otroligt tacksamma Amerikanerna är för varandra. De var några krigsveteraner som var och tittade på och när de berättade om dem i pausen ställde sig hela arenan upp och applåderade.
Tyvärr förlorade Brooklyn Jets men jag lärde mig en hel del om basket och halvlekar och poäng. Tänka sig att jag ändå spelade det ett tag när jag var liten. Eller ett tag och ett tag, men typ 4 veckor testade jag nog på det i varje fall. Jag insåg dock ganska fort att jag var lite för kort för basket.
Igår hände jag nere i Soho hela dagen. Åt lunch med en svensk tjej som heter Paulina och som jag träffade via norska Lene. Hon jobbar inom tv-branschen här i USA, har barn och vi hade en väldigt givande lunch där vi jobb och dejting.
Lunch på Sant Ambroeus här på Upper East. Denna restaurangen finns på lite olika locations och jag har väl snart varit på alla hehe. Jag älskar detta stället. Supermysigt och jättegod pasta. Denna gången åt jag däremot en Kale Caesar som också var super.
En kul grej som ni alla måste göra om ni är i New York på vintern är att gå till Park Terrace Hotel vid Bryant Park och äta middag i en av deras två iglos. Minimum spending är dock 300 eller 600 dollar. Men det kan det ju vara värt om man är några stycken. Vi hade turen att gå dit precis innan de bestämde sig för att sätta en minimum spending men ändå. Annars kan man ju faktiskt bara gå till hotellet, kolla på iglosen och ta en bild och dricka varm choklad inne i baren. Det är en rätt mysig lounge bar där också.
Har saknat Bonnie och mamma lite extra mycket denna veckan eftersom att det är första gången jag känner hemlängtan sedan jag kom hit. Så typsikt att min room-mate är och semestrar i St Barths just nu också eftersom att jag redan känner mig lite ensam. Och på tal om det, så blev jag faktiskt så sjukt ledsen av många kommentarer jag fick i nedanstående inlägg. Alltså sedan när började jag få en massa elaka kommentarer här på bloggen? Jag skrev inte nedanstående inlägg för att få medlidande eller sympati, jag skrev det för att visa att mitt liv inte är perfekt även fast det kanske många gånger verkar så. Jag skrev det för att visa att jag också har dåliga dagar, för att visa er att jag också funderar på frågorna ”Vad är meningen med livet”, ”Vad gör mig lycklig?” osv. Men det verkar ju absolut ha tagits emot olika. Så tråkigt att det ska vara sån stämning <3
En annan person jag saknar väldigt mycket är Olivia. Hon är en sån otroligt fin och genuin vän. En sådan jag faktiskt önskar alla att dom hade. Trots att vi bott på olika ställen de senaste 3 åren så har vi alltid försökt höras minst 1 gång i veckan över telefonen för att gå igenom vad som händer i våra liv. Vi kallar det powertalk och jag älskar den timmen för Olivia ger mig inte bara mycket kloka tips utan också mycket, inspiration, tankar och idéer. Vad hade jag gjort utan dig Olli?
Just det har också satt i längre hår igen heheh… Gjorde det när jag var hemma i Sverige eftersom att jag inte vågar gå till någon annan än Jenny på Styleport just nu. Vi gjorde även min botten betydligt mörkare så jag ska slippa utväxt. Vad tycker ni? Föredrar ni mig i kort eller långt?