Hej! Jag och min kille har varit tillsammans i ett år och haft det hur bra som helst, under senaste tiden har det dock varit lite upp och ner. Vi har gått emot varandra mer än gått med varandra och vi har inte insett det eller pratat om det på riktigt förrän nu.
Nu säger han att han inte vet vad han känner längre och jag vet inte hur jag ska hantera det. Han är allt för mig och kan inte tänka mig att mitt liv någonsin skulle vara bra utan honom, vi är verkligen som gjorda för varandra.
Det som gör det svårare är att han på samma gång berättade att han mår väldigt dåligt och vet inte vad det beror på eller varför han känner som han gör. Han känner inte igen sig själv. Jag har vetat att han mått dåligt ett bra tag och jag har försökt stöttat honom under hela den tiden men nu säger han att han kanske tror att det kan bero på att det varit så negativt mellan oss.. dock är det så mycket mer positiv stämning än negativ och enligt mig väger det upp, det är inte alltid lätt att vara i ett förhållande.
Vissa dagar mår han bra och då är han hur gullig som helst, köper blommor och kärleksförklarar sig, men vissa dagar är han på dåligt humör och då är det som att jag inte finns. Då kan han inte ens säga att han älskar mig.
Detta är så sjukt påfrestande. Jag vet inte vad jag ska tro på eller vad jag ska gå efter. Stöter han bort mig för att han mår dåligt eller för att han inte har känslor kvar för mig? Vi umgås ju fortfarande nästan varje dag och sover oftast ihop också? Har någon varit med om samma sak?
Tilläggas ska att jag redan föreslagit honom att söka hjälp för hans mående men det skulle han aldrig göra.
2 svar
Hmm låter som en extremt jobbig situation och känner med dig!!!<3 Jag tror absolut att det kan handla om att hans psykiska mående är dåligt men då måste ni tillsammans besluta och diskutera om vilka förändringar som ska göras!!! Det är han som måste inse vart problemet ligger och det kan inte du lösa!!<33 tror inte riktigt det är så att han är osäker på vad han känner för dig för låter ju som att ni har det bra!! Och han hade säkerligen berättat det i sådana fall. Psykisk ohälsa är bedrövligt för de närstående också!!! Hoppas verkligen att det löser sig…..
Låter väldigt jobbigt! Jag har inte varit i exakt samma sits men det påminner om hur det var för mig och min kille när vi hade varit tillsammans 1,5år och hamnade i en svacka! Det var snarare jag som hade hamnat i en mer negativ svacka och hade tappat bort mig själv och visste inte något utom att jag älskade honom och han var den jag ville leva med!
Det tog några månader där det blev lite att vi tog ut det på varandra, vi hade måånga positiva och precis som du skriver det vägde upp men det andra tog kål på oss samtidigt! Tillslut tog vi tag i det pratade om det och jag mådde extremt dåligt av det, för han sa att han inte riktigt visste vad han kände och så att han tappar sig själv lite och eftersom jag mått lite sämre är det klart att det tog på honom när jag inte riktigt kunde sätta ord på vad det var! Båda vi hade mycket nytt i skolan samtidigt och de var mycket intryck överallt! Vi var med varandra varje helg och någon dag i veckan! Vi pratade ut och kom fram till att vi kanske varit för nära varandra för mycket under den tuffa tiden och kanske krävt för mycket/ förväntat oss för mycket av varandra! Vi kom fram till att ha lite egen tid ett tag o träffas lite mindre någon/några veckor åtminstone helgerna Det var extremt jobbigt för särskilt mig, även för honom men jag gick runt och trodde jag skulle förlora honom varje dag! Vi gjorde så 2v tror jag Men sedan sa vi nu är vi med varandra några dagar och hittar på saker med varandra och inte har några mobiler osv. och ser hur det känns och pratar ut om allting! Allt detta löste sig och vi har det mycket bättre efter det!! Det vi behövde var att hitta oss själva, vi var påväg att förlora sig själv i sin partner! Vi började på helgerna fram över vara med kompisar också för sig och inte vara bara vi varje helg för att få lite tid själva också!
Vi blev så mycket starkare av detta och jag älskar honom över allt än idag! Om 2 veckor firar vi nu 3 år tillsammans och vi har det otroligt bra tillsammans! Prata ut med varandra, ta lite egentid och hitta på saker utan varandra och med varandra!! Prova er fram men viktigast är att Prata!! Vill också höja ett ord för att prata ut med någon annan! Ibland kan det vara det som behövs för att hitta vad det är man känner! Jag pratade jättemycket med både min svärmor och min mamma!
Psykolog kan också verkligen vara ett alternativ det provade jag också och bara det att prata ut lite och få en annan syn på det hela är bra!
Det kommer lösa sig på ett eller annat sätt! Hoppas du får ut någon av denna bibel! Skriv alltid om det är något du undrar mer över!!
Alla kramar till er!🥰