Hej allihop! <3
Usch.. känner mig typ tom och hemsk när jag skriver detta, typ som om jag skulle ljuga för mig själv och andra när människor frågar hur min och min pojkväns relation går och jag alltid säger att det går bra…
Jag och min pojkvän har varit ihop i tre och ett halft år (vi fyller 21 detta år och blev tillsammans då vi var 17år), vi är också varandras första förhållanden. Vi har haft och har ett bra förhållande och jag älskar honom och jag vet att han älskar mig. Vi bråkar sällan och har inte några ”stora problem”.
Det finns ju direkt inget problem, förutom mina tankar och funderingar… Jag har senaste månaderna funderat på ifall jag faktiskt vill vara med samma person hela livet. Att aldrig få uppleva singellivet och dejta andra. Vara ensam och lära känna mig själv typ. Jag tänker typ att när vi är 30 år kommer vi anse att vi inte är menade för varandra eller något… jag kan tillägga att vårt sexliv är helt bra men jag går ändå runt och funderar ifall det kunde vara bättre? Jag älskar liksom honom men känner mig kanske inte lika attraherad mer, ifall ni förstår vad jag menar?
Jag har pratat med min pojkvän om detta två gånger och han tar det emot sååå bra, stöder mig och försäkrar om att vi kommer fixa det och ifall inte så måste jag vara öppen och säga hur jag känner.
O jaa, jag veet att relationer går upp och ner och att det inte alltid är perefekt, men såå jobbigt att gå runt med dessa tankar hela tiden..
Någon anann som har varit/är i samma situation? Vad gjorde ni? Hur blev situationen efter ert val? Behöver verkligen hjälp av någon utomstående eftersom mina tankar typ bara snurrar runt och jag kommer inte framåt…
Tacksam för alla svar!
H. Jennifer
5 svar
Det känns som att det är jag som skrivit detta! Då jag är i samma ”sits”, jag och min pojkvän har varit ett par och bott ihop i 5 år och allting är väldigt bra mellan oss, jag älskar honom, han är min bästa vän och ingenting är liksom dåligt.
Men ändå tänker jag också ibland om det är rätt och ibland känner jag mig kanske inte jättekär men jag älskar honom.
Jag tror att hela den här pandemin har gjort att man inte kan leva livet fullt ut och göra spännande saker tillsammans. Och jag tror det kan påverka vissa och sätta förhållanden på prov. Ni kanske ska börja planera sommaren? Sätta upp mål? Ha något att se fram emot tillsammans?
Jag tror att, även om man gör slut, så kanske man träffar en ny sen, man blir ett par, man är nykär och wow livet är härligt, sen går det 1 år..3 år..4 år..och det kommer bli samma sak. Man kommer inte vara nykär hela livet. Gud det här är svårt alltså, bara du kan bestämma en sån här sak, bestämma vad som känns rätt för dig. <3
Tack för svaret!❤️ Skönt att höra att någon annan är i samma ”situation”😅 Hur går det för dej och din pojkvän? Du sa att ni bott ihop i 5 år hur har er relation ändrats under den tiden?
O jaa de är ju så att man int alltid kommer vara nykär, men tror inte heller det är meningen att gå runt o fundera ifall man är rätt för varandra… Jaa verkligen svårt ibland…
Förhållanden kommer vara upp och ner och detta med att ni sällan har problem förändras med tiden. Det finns alltid något i förhållande man tjafsar över, stora som små saker.
Vill inte vara eller låta fördomsfull men de låter lite som du inte riktigt är inne i detta förhållandet 100%, du säger att du älskar honom men av de jag förstått så förstår du inte riktigt vad de innebär att älska någon! Jag kan tro att det har med er unga ålder att göra. Ni har haft varandra enbart och har inte upplevt singellivet vilket är fullt normalt men personligen skulle jag inte kunna ge mig in i ett förhållande 100% med tankar som dina.
För din skull och för din inre ro så kanske det är bättre att avbryta ert förhållande eller ta en paus och försöka leva utforska ”singellivet” så länge ni är unga? Ta dig någon resa ensam och utforska ställen samtidigt som du lär känna dig själv och vad du verkligen vill. Ingen vill sitta gammal och tänka att man missat ut på livet!
Gör vad som känns rätt för dig! Följ magkänslan, allt kommer bli bra.
Tack för svaret! Jaa, de känns ju inte bra att inte vara i ett förhållande då man inte är till 100%, iallafall inte då man märker att den andra är det… Men att ta steget till att göra slut eller ta en paus känns så skrämmande, har inte varit ensam på såå länge😣
Jag kan tillägga att vi båda börjar samma universitet nästa höst, och tanken av att vara singel på alla fester är ju lockande.. är bara orolig över att jag får det att låta mycket härligare i huvudet än det i verkliga livet skulle vara och skulle ångra mig i efterhand att vi gjorde slut… Rädd typ att jag inte kommer ”hitta nån lika bra”…
Fina du! Har fått lära mig att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan! Detsamma gäller med att man måste kunna vara ensam innan man verkligen kan vara med någon annan!
Personligen tror jag det skulle vara nyttigt för dig att kunna få pröva de du vill, åtminstonde få de gjort, kanske gillar du det, kanske inte.
Tänker så här: om jag gifter mig och samtidigt drömmer om singeliv och allt jag vill prova så kanske mina tankar driver mig till att gud förbjude gå bakom ryggen på mig man…
Ingen säger att den första killen är den rätta. Man har oftast okontrollerade och väldigt djupa känslor första gången och det kan göra ont att släppa taget men förr eller senare går det över.
Är han den rätta så kommer ni sluta upp med varandra oavsett❤️ Om inte så finns det flera miljoner män, någon är menad just för dig kom ihåg det!