Hej fina ni!
Ska hoppa rakt in i vad jag har att säga och kort sagt ogillar jag att åka ”hem” och träffa min familj. Jag pluggar i en stad två timmar bort där jag har en super mysig lägenhet där jag verkligen trivs. Då det är så lätt att åka hem(direktbuss 2 timmar) tänker jag ofta hur mysigt det skulle vara att åka och träffa familjen nu när min syster som bor i annan stad långt bort är ”hemma” och pluggar på distans och alla är samlade. Tänker att det ska bli skönt att få bli ompysslad. När jag väl kommer dit ångrar jag mig alltid nästan direkt. Med en överpresterande syster och som mellanbarn placeras jag omedelbart tillbaka i det fack jag alltid varit i när jag umgås med familjen. På en sekund går jag från att vara den där duktiga studenten, självständiga och vuxna kvinnan jag är(är 20). Blir istället det krävande mellanbarnet och hoppar tillbaka till rollen som småsyskon där alla blir trötta på mig bara för att jag inte har lust att följa med till affären och köpa schampoo som var slut. Då är jag tråkig och sabbar stämningen säger dom.
Vet inte vad jag vill uppnå med att dela detta men undrar om någon känner igen sig i att behandlas som en person man inte är längre när man umgås med familjen. Är i denna situation just nu. Kom hit för några timmar sedan och vill redan ta nästa buss tillbaka till mitt riktiga jag hemma hos mig på mina villkor.
Send help,
S
3 svar
Hei fina du ☺️ Tror det där faktiskt är ett väldigt vanligt problem som borde lyftas fram mer! Känner själv igen mig i allt du säger, och tror det handlar mycket om att man vid 20 års åldern börjar hitta sitt riktiga jag – samtidigt som familjen ser dig som de gjort de senaste 20 åren, som deras barn och den roll du haft i familjen.
Mig själv har det hjälpt att vara borta hemifrån en längre tid och sedan bara återvända för ett par nätter (2), för då har jag fortfarande min egna energi och personlighet kvar, vilket familjen ser. Problemet är dock att vid längre lov som jullov, då man är länge hemma, ”faller man tillbaka” till sin gamla roll i familjen igen…
Om någon har tips på hur man håller ut en längre tid än ett par nätter tas de gärna emot 😅
Tack så jättemycket för att du tog dig tid att svara😊 du sätter verkligen ord på vad det handlar om och att föröka bryta sig ur ett gammalt skal och fördomar som till och med ens familj har. Sitter nu på bussen tillbaka och kan äntligen andas ut igen tyvärr flydde jag då men detta är den bästa lösningen för mig. Ska nu vara kvar där jag pluggar ett längre tag och som du sa på så sätt bryta av till mitt gamla jag när jag träffar dom nästa gång.
Tack igen för ditt svar vem vet detta kanske förändrar mitt liv haha
Inga problem, som sagt så känner jag såå igen mig i det här 😅🙏🏼 Men jätte bra om du testar på att vara en längre tid borta (helt vad du anser som länge, kan vara från nån vecka till månad och sen återvända för några nätter)! Som sagt har det fungerat för mig!
Vet inte heller hur aktiv du är på sociala medier, men om det är så att du ändå är relativt aktiv (och din familj följer dig) så kan du ju ladda upp mer händelser och inlägg från ditt liv där du bor. På så sett ser de ju också att ”oj, hon lever faktiskt ett annorlunda liv” och när du då kommer hem efter en tid med DIN energi så får de bekräftat att du faktiskt vuxit upp och skapat ditt egna liv ☺️😄 Själv hade jag en ganska vanlig klädstil när jag bodde hemma, som blev lite mer skandinavisk hipp när jag flyttade. Till en början sade familjen att de inte var jag, men efter att de sett på mina medier att det är så jag är/klär mig så har de börjat ”acceptera” mitt nya liv 🙏🏼